<3

Och så va det redan onsdag igen. Det sägs att tiden går fort när man har roligt. Och jo, det märkte jag av i helgen. Men varför går tiden så fort nu för? Det är ju knappast så att jag gjör så himlans mycket skoj.
Igår t.ex jobbade jag, åkte hem o köpte bullar, städade klart o så vänta jag på Carl. HAn hör av sig och säger att vi får sjuta på det. Jaha. Åter till soff-läge då då. Och där satt jag resten av kvällen. Laddade ner de snaste Desperate Housewife avsnitten ch sträck kollade på dem. What a nigt! (not)

Men det är ungefär så mina dagar ser ut. Jobb och sitta på soffan. Ändå går tiden så pass fort. Jag förstår inte logiken. Men det beror väll på att det är min vardag nu, jag gör inte så mkt annat egentligen. Någon gång så lir det ett träningspass eller en timma med ngn vän, men det är inga stora saker som händer på vardagarna ängre. Förr kunde jag och mina vänner sitta på 7/eleven  i timmar. Men vi gör helt enkelt inte sånna saker längre. That's a shame, för jag saknar våra udda samtal om meningen med livet och meningen (eller o-meningen) med killar.
Vi har väll blivit bättre på att umgås nu, det tycker jag, men det är fortfarande inte samma sak som det va förr. Det känns som att det ska bli så himla påklistrat nu när vi träffas. Som att vi måste ha en anledning till att träffas. Vi träffas inte längre spontant och sätter oss o räknar bilar. Utan ska vi träffas så ska vi ut o fika eller festa.

Det jobbiga för mig är att jag förstår inte varför denna förändring har skett. Det är ingen som har fått barn, ingen som har gift sig och vad jag vet så är det ingen som har flytt landet heller. Men ändå så får vi problem med att träffas. Hur svårt ska det egentligen vara att bara umgås? Det är en fråga jag ställer mig rätt ofta.

Näe, nu ska jag gå och vara social med familjen. Hälsa på dem medans jag ändå va på Vårdcentralen i Rissne. Fick iallafall veta idag att det inte är ngt allvarligt med benet, jag har helt enkelt på ngt sätt ngn gång gjort mig illa bara. Doktorn rekomendera mig att inte träna och inte gå ut o dansa på en vecka, det känns ju jätteskoj. Men men. Nu skuttar jag iväd till familjens soffa ett tag. Toddilloooo